Am I a Suki?
Bild: SukiPure.se
Mina ansiktsprodukter tog helt slut för några veckor sedan, allihop på samma gång. Har en gnutta av Weledas ansiktskräm kvar som jag knappt vågar använda mig av av rädsla att jag ska stå helt utan, men that's it. Och detta, mina damer och herrar, är icke att rekommendera när en har hud som min; snustorr med stora porer och känsliga, röda partier. Varje dusch är en bliss, men när jag stiger ur den och ansiktet börjar torka är det, utan att överdriva det minsta, h-ll on earth. Huden spricker och fnasar och kliar och bränner. Har aldrig lyckats hitta något som passar mig till 100% heller. En del grejer fungerar inte alls, andra fungerar bra ett tag och sedan blir det pannkaka och det tar emot att beställa nytt för massa penningar när jag aldrig vet om det kommer fungera för mig.
Men - nu har jag tagit mig i kragen och beställt ett gäng produkter från Suki, som jag läst mycket bra om. Produkterna är baserade på rena, ekologiska råvaror och är helt fria från syntetiska konserveringsmedel - dessutom kommer de i glasflaska istället för plast, stort plus! Jag är verkligen spänd på att få börja använda mina nya produkter och se om det kan vara något för mig. Recension utlovas!
Den signade dag
Kraja - Den signade dag
En av mina favoriter var med i årets Luciatåg på SVT, svimmade lite av allt vackert och vill därför bjuda på en av världens vackraste lördagssånger. Det är ju trots allt inte långt kvar till Den signade dag nu. Varsågod.
En vintersaga
I dagens kalenderpaket fanns en uppmaning om att krypa upp i soffan tillsammans med mamma och syskon efter förskolan, utrustad med filtar och gosedjur, för att läsa en härlig vintersaga. Jag längtade nog lika mycket efter denna stund på dagen som barnen och när eftermiddagen äntligen kom satte vi oss alla i en enda stor hög och bara njöt. Vintersagan blev "The story of the Snow Children" av Sibylle von Olfers, vilket är en av världens finaste böcker. Efteråt pratade vi om vad vi hade läst och Stora sa så vist: "Jag tror boken handlar om en dröm som Poppy (huvudpersonen) hade när hon sov. I drömmarnas värld kan allt hända, till och med att små snöbarn kommer och dansar och tar med mig till ett snöslott. På riktigt kanske det inte blir så, men fantasi kan vara riktigt bara man tror på det!".
Thenkvärt
Bottled up
Jag är tveksam till om innehållsförteckningarna är särskilt pure, men jag älskar Lagerhaus nya tvål och duschcreme. Alla som känner mig vet att jag är tokig i glasflaskor, burkar samt typografi - en skulle kunna säga att produkterna ovan är som skräddarsydda åt mig. Utseendemässigt i alla fall.
Vila i lugn
~
“No one is born hating another person because of the color of his skin, or his background, or his religion. People must learn to hate, and if they can learn to hate, they can be taught to love, for love comes more naturally to the human heart than its opposite.”
“For to be free is not merely to cast off one's chains, but to live in a way that respects and enhances the freedom of others.”
~
Ännu ett stort och viktigt hjärta fattas nu världen. Jag känner mig lite ledsen, men fast besluten att det ska växa upp fler Mandelas under min livstid. "Gone are the days of big heroes" skrev någon. "Gone are the days of a great hero" skriver jag och hoppas på att han efterträds av fler varma hjärtan, ljusa ögon och fredliga händer.
När jag och Stora pratade om Mandelas bortgång tidigare idag sa hon något så vist:
"Det är synd att den snälla människan är död. Men han var väldigt gammal, som gammelfarmor, vet du. Då har han levt i många år och träffat väldigt många kompisar som han har lärt om snälla och bra saker."
Ja, tänk, 95 år är en lång tid att hinna sprida sin kärlek och filosofi. Det är något att vara tacksam över.
Nästan 100 år av hjältemod.
Första Advent
"The first Light of Advent is the light of stones:
The Light that shines in seashells, in crystals and in bones"
Första advent är kommen, äntligen! Både jag själv och Stora har väntat och längtat ett bra tag nu. Vi välkomnar vintermörkret, kylan och julstämningen som börjar tipptappa sig fram.
Barnens pappa och jag hängde upp julkalendern sent igår kväll. Den blev lite improviserad trots att jag började planera den för länge sedan (problemet är ju att jag ofta börjar fundera, greja och fixa men sällan hinner klart) men den blev definitivt föremål för beundran när de tre små vaknade i morse. Stora fick öppna första paketet och i det låg den lilla lappen på bilden med texten "Det är första advent idag. Dagens paketbarn får hjälpa till att tända och blåsa ut det första adventsljuset!". Det blev ett mycket uppskattat uppdrag kan jag lova; hon tog sin uppgift på fullaste allvar och var mycket noga med att se till att ljuset blev både tänt och släckt vid frukost och kvällsfika.
I morgon är det Lilles tur att öppna kalenderpåsen och då råkar jag veta att dagens uppdrag blir att skriva och/eller rita varsitt brev till Tomten. Känner jag mina kottar rätt kommer det bli uppskattat!
