Mina damer och herrar, vi har nu varit på vår första Mikaelifest! Eller, tekniskt sett har jag ju varit på ganska många innan när jag var liten, men det var övriga familjens första och dessutom min första som mamma till små Mikaelifestfirare.

Storbarnsgruppen framförde en dramatisering om ängeln Sankt Mikael, Riddar Göran, Prinsessan och Draken - där det goda segrar över det onda. Ena fröken agerade berättarröst och läste från en bok och den andra fick äran att spela lite enkla instrument i bakgrunden. Barnen var djupt engagerade och sa sina repliker med stor inlevelse. Efter den lilla teatern fick alla barn ta på sig sina lövkronor, som vi föräldrar knåpat ihop under föräldramötet kvällen innan, och så avslutades den lilla föreställningen med en vacker sång och ringdans. På en stol satt den äldsta flickan på förskolan, Prinsessan, och runt omkring henne satt de andra i gruppen, stenarna. En annan av flickorna gick sedan runt, runt under sångens gång och det barn hon stannat vid när sången nått till "du får följa med" fick hänga på i tåget.

 

"Kling, klang gloria, rosa, rosa, felia.

Första sten, andra sten, tredje sten - du får följa med!"

 

När ingen sten fanns kvar att hämta ändrades texten till:

 

Festligheterna avslutades med ett höstfint dukat långbord där vi alla samlades för prat, skratt och en massa äpplekaka. En riktigt fin dag som dessutom levererade ytterst vackert höstväder med sol och röda löv.

 

 

 

Men hej du, lilla söta fågel blå! Du skulle passa utmärkt hos mina barn, de älskar att leka med sådana som dig. Ni också för all del, små harar och igelkottar, komsi kom! I takt med att alla leksaker i plast försvinner från barnens rum har denna sluga lilla mamma tänkt smyga in lite spännande nykomlingar istället. Stora har redan en del små trädjur, typ Ostheimer, men man blir lätt beroende... Med "man" finns det stor risk att jag mer syftar på mamman i det här fallet, snarare än barnen... Host... Host...

 

I lördags fyndade jag en nystickad mormorsfilt på loppis, i söndags städade vi på dagis och jag grät nästan en liten skvätt när jag såg Storas fina sovhög; fårskinn, filt, kudde och docka. Blödig mor. På måndagen hade jag och Stora egendag och shoppade böcker på bokrean samt ett kakfat till hennes lilla kök. I tisdags städade vi och fixade fint i Storas rum och på onsdagen fyndade jag en fin, gul lampa på favoritloppisen. Torsdagen bjöd på fina tapetprov från Majvillan som damp ner i brevlådan och idag har jag påskpyntat. Snabba veckan, voilá!

 

 

 

 

 

 

Jag har aldrig varit mamman som stått med tårar i ögonen och en tjock klump i halsen när jag lämnat Stora någonstans. Hon har alltid varit så otroligt trygg och harmonisk i sig själv så det här med förskola eller barnvakter har aldrig varit något problem. Tills nu. Jag trodde mitt hjärta skulle brista i tusen bitar tidigt den här morgonen.

Stora satt i soffan, helt förkrossad, med armarna kring min hals. Fingrarna sammanflätade hårt, hårt som om hon aldrig ville släppa. "Snälla mamma jag vill inte gå till skolan, det är inte bra! Jag får inte vara med, jag vill vara med dig och småsyskonen..." Fick verkligen anstränga mig för att inte börja störtgråta, fy vad ont i hjärtat det gjorde!

Jag är ju inte med på dagarna längre, men de senaste dagarna när jag kommit för att hämta har de varit ute och lekt så då har jag passat på att stå och smygtitta lite. Stora går ju mest för sig själv, det är sant. Hon har en speciell leksak som hon tycker mycket om på förskolan och den traskar hon runt med, hon hamnar ju som i en egen värld då. Men igår lekte hon lite med en av flickorna från småbarnsavdelningen, de red på en trähäst tillsammans. Och hon närmade sig gruppen med de större barnen och berättade att hon skulle "åka hem till min mormor och morfar när det snöar ute". De var snälla, pratade med henne, men bjöd inte in henne till lek. Och Stora är ju faktiskt inte så van vid mycket barn på en och samma gång, hon förstår kanske inte riktigt än att man faktiskt kan bjuda in sig själv. Det är ju inte ens något som är särskilt lätt för många av oss vuxna att göra!

P nämnde att Stora varit lite ledsen igår också, hon ville hellre vara hemma med mig än att gå till förskolan. Men när jag hämtar henne på eftermiddagarna är hon världens solstråle och pedagogerna berättar att hon "är så positiv och glad hela dagarna, deltar i allt och är inte blyg". Förhoppningsvis är det bara lite separationsångest som smyger sig fram på morgonen - och det kanske är på tiden? Hon har ju faktiskt aldrig riktigt gått igenom några sådana faser under sina levnadsår än...

Nu ska vi ta helg med pepparkaksbak med moster som kommer för att sova hos oss, loppis och julgröt med tanterna imorgon och adventsmys på söndag. Så hoppas jag på att alla nya intryck börjat lägga sig tills det är dags för en ny förskolevecka och att dessa tårsessioner om morgnarna ebbar ut.

Det blev sig bara att jag fick följa med till förskolan en enda gång den här veckan, nämligen under andra dagen. När jag och Stora kom dit bakades det bröd på småbarnsavdelningen och de tre barn (inklusive Stora) som var där fick stå på stolar kring köksön och hjälpa till att röra med en träslev i degen.

Till en början var Stora ganska blyg och faktiskt nästan lite klängig. Jag fick sitta i en soffa och observera en stund, men hon drog sig gärna undan från baket då för att få sitta och gosa med mig så efter en liten stund fick jag gå och sätta mig på kontoret och läsa. Vid 10.30 var det dags för utelek och därefter slutade Stora för dagen. Allt hade gått toppen och Stora hade sjungit högt, skrattat och verkligen njutit utav samlingen; hon hade lekt både för sig själv och med de andra barnen och uteleken gick jättefint den också.

Övriga två dagar följde P med, men han lämnade henne i princip bara på morgonen och fick sedan order om att hålla sig inom promenadavstånd till förskolan. Men de hade aldrig behövt ringa efter honom och Stora hade trivts som fisken i vattnet. Det enda molnet på himlen var väl den vegetariska lasagnen som serverades under hennes första lunch där... "Den hade alldeles för mycket grönt på sig mamma, jag älskar inte när det är grönt." Igår hade hon dock ätit med god aptit.

Nu blir det två dagar till då hon går hem efter lunch och därefter får hon stanna tills efter vilan. Men man kan väl i princip säga att hon är färdiginskolad nu eftersom vi inte kommer stanna kvar efter att hon lämnats där längre. Förskole-Stora. Det ni!

 

I morse hjälpte jag min lilla Stora att göra sig i ordning för att åka till första inskolningsdagen på sin nya förskola. Hon var full av förväntan och såg fram emot att få leka med alla barnen. Cirkusklänningen (som verkar vara favoriten för tillfället) skulle absolut bäras och de nya pippirandiga mockasinerna packas ner att ta med. Pappan i huset fick äran att vara med under första dagen och han rapporterade efteråt att det hade gått fantastiskt bra, men det hade vi nog tagit förgivet att det skulle också.

Stora själv berättade för mig om sin dag över en lasagnelunch vid matbordet och beskrev det som "roligt med många snälla barn och en kul fröken, fast två barn slog* mig men då sa fröken att "man får inte slå på Stora!". Fast jag blev inte ledsen alls, jag vände mig bara om och lekte igen. Sedan lekte jag med dockskåpet och med en Mollybok. Mollyboken var bäst, men fröken tog den från mig när jag skulle gå hem, då fick jag inte ha den mer. Imorgon vill jag leka med den röda skottkärran!".

 

Imorgon är den min tur att följa med och det ser jag fram emot, ska bli spännande att få tjuvkika lite!

 

* Med "slog" tror jag hon menade att de lite hårdhänt "kände" på henne, sådär som små barn gör med lite rivliknande handrörelser. Det var de yngsta barnen det handlade om nämligen och så hon visade på sig själv när jag frågade. 

 

 

Naturligtvis blev både jag och barnen dunderförkylda över natten till igår och vår tappra pappa fick ensam gå till inskolningsmötet som var bokat på förskolan på eftermiddagen. Det hade dock gått fint ändå (såklart) och det bestämdes att Stora ska skolas in under en vecka om drygt 14 dagar. Därefter kommer hon att gå till förskolan ca 6 timmar, 2-3 dagar i veckan. Känns bra för oss alla tror jag - jag och de små får fortfarande rå om vår bästa Stora under en dag eller två och så får P fortfarande sina lediga dagar tillsammans med henne - samtidigt som hon får det hon vill; att leka, busa och umgås med rackarungar i sin egen ålder. Win win!

 

Stora fick vara med under uteleken på förskolan idag - det blev succé! Det var ingen ute när vi först kom dit så Stora fick en stund på sig att känna in omgivningarna på egen hand innan alla barnen dök upp. När de sedan kom utspringandes en efter en smälte hon snabbt in i gruppen och vi hade nog kunnat gå därifrån ganska omgående egentligen. Det är helt otroligt vad trygg hon är i sig själv, känns så himla bra att se! Härnäst ska vi på inskolningsmöte för att lägga upp hur den ska gå till och sedan börjar det bli dax att faktiskt skola in. Känns både bra och fruktansvärt jobbigt på samma gång. Vad ska jag göra utan min lilla Stora hela dagarna? För hennes del känns det nog enbart roligt dock och det är ju huvudsaken. Själv är jag bara väldigt glad och tacksam över att jag trots allt fått vara hemma, till största del, med henne så länge som i 3 år. Min fina Stora!

 

Platsen är vår! Eller, rättare sagt - Stora har fått dagisplats! Förskolechefen blev tydligen jätteglad och lät väldigt entusiastisk när P pratade med henne på telefon, sa att de såg fram emot att få ha Stora hos sig. Hon sa även att Lille och Bror står bra till i kö för platser till nästa höst så vi håller tummarna för att det fortsätter så. Som tur är har ju privata förskolor fortfarande syskonförtur till skillnad från kommunala och på Storas nyblivna förskola är det dessutom en stor prioritet att syskon verkligen får gå tillsammans så det känns bra. Om dryga två veckor ska vi dit för att låta Stora vara med på uteleken tillsammans med de andra barnen en eftermiddag. Därefter blir det ett möte om förväntningar och uppläggning av inskolningstiden och sedan drar karusellen igång... Känns så himla bra! När vi sade upp Storas förra dagisplats trodde jag aldrig att vi skulle få plats på ett nytt Waldorf, men tji fick jag!