I grund och botten, Alf...
Vid det här laget är jag väldigt säker och bekväm med vad jag tror på här i livet, men jag försöker ändå alltid att ha ett öppet sinne och lämna rum för att kunna ändra mig. Jag tror att det är farligt att bli för fast i sin grundliga övertygelse och inte våga se bortom den någonsin igen. Detta är nog inte unikt för mig utan något de flesta vettiga och sansade människor håller med om; en vill alltid lära sig mer och få nya perspektiv.
Därför blir jag ledsen när jag så ofta möts av "ni i genusmaffian har ju redan bestämt er och är inte intresserade av att höra vad någon annan har att säga!". Jag tycker ofta det är tvärtom faktiskt. Ofta känner jag att jag kan skriva eller prata om samma sak gång på gång på gång, förklarat så pedagogiskt och tydligt som bara möjligt, men innan jag ens hunnit färdigt har folk bestämt sig för att det helt enkelt bara är fel eftersom de är rädda för att behöva tänka till och om, att faktiskt förstå vad det är jag menar. Budskapet når sällan fram och då är är jag ändå ingen debattör med särskilt aggressiv eller tvingande framtoning. Det finns en ovilja att faktiskt förstå på riktigt, på djupet, som gör mig uppgiven. Det läggs för mycket vikt vid radikala exempel och det är mycket "Big Foot-feeling" över många argument; "vart jag har hört det? Det vet jag kanske inte exakt, men det vet väl alla att så ääär det, så tycker alla feminister och genusfolk!".
Därför blir jag ledsen när jag så ofta möts av "ni i genusmaffian har ju redan bestämt er och är inte intresserade av att höra vad någon annan har att säga!". Jag tycker ofta det är tvärtom faktiskt. Ofta känner jag att jag kan skriva eller prata om samma sak gång på gång på gång, förklarat så pedagogiskt och tydligt som bara möjligt, men innan jag ens hunnit färdigt har folk bestämt sig för att det helt enkelt bara är fel eftersom de är rädda för att behöva tänka till och om, att faktiskt förstå vad det är jag menar. Budskapet når sällan fram och då är är jag ändå ingen debattör med särskilt aggressiv eller tvingande framtoning. Det finns en ovilja att faktiskt förstå på riktigt, på djupet, som gör mig uppgiven. Det läggs för mycket vikt vid radikala exempel och det är mycket "Big Foot-feeling" över många argument; "vart jag har hört det? Det vet jag kanske inte exakt, men det vet väl alla att så ääär det, så tycker alla feminister och genusfolk!".
Lite den känslan får jag av Alf B Svenssons tafatta text hos Aftonbladet som tyvärr delats flera gånger på min feed på Facebook. Han inleder den med exempel på exempel av vad en lätt skulle kunna tro är radikala genusåsikter, men som i själva verket är rena faktafel.
"Vi ska ge dem könsneutrala namn och leksaker, börja använda ordet ”hen”, förbjuda flickor från att klä sig i rosa och välja genuscertifierade förskolor. Förskollärarna ska agera könspoliser, slänga ut dockvrån och avstyra alla typiska kill- och tjejlekar."
Jag frågar mig vem av alla dessa genusfundamentalister som förespråkar det här? Är det sådant Alf hört i kassakön på Coop? "Ja, nu vill de göra oss könlösa också de där genusfolken. Inget kön får man ha, alla ska bli hens - det betyder ju höna förresten, fan vad dumt, höhö!". Jag har i alla fall inte stött på någon genusintresserad människa än som påstår att könen inte ska få finnas, det är liksom biologiskt omöjligt. Snarare är det så att pojkar och flickor ska få finnas och få lov att utvecklas och nå sin fulla potential; att inte hållas tillbaka på grund av sitt kön. För som det är nu är det just vad båda könen gör, hålls tillbaka alltså, på olika sätt.
"Vi ska ge dem könsneutrala namn och leksaker, börja använda ordet ”hen”, förbjuda flickor från att klä sig i rosa och välja genuscertifierade förskolor. Förskollärarna ska agera könspoliser, slänga ut dockvrån och avstyra alla typiska kill- och tjejlekar."
Jag frågar mig vem av alla dessa genusfundamentalister som förespråkar det här? Är det sådant Alf hört i kassakön på Coop? "Ja, nu vill de göra oss könlösa också de där genusfolken. Inget kön får man ha, alla ska bli hens - det betyder ju höna förresten, fan vad dumt, höhö!". Jag har i alla fall inte stött på någon genusintresserad människa än som påstår att könen inte ska få finnas, det är liksom biologiskt omöjligt. Snarare är det så att pojkar och flickor ska få finnas och få lov att utvecklas och nå sin fulla potential; att inte hållas tillbaka på grund av sitt kön. För som det är nu är det just vad båda könen gör, hålls tillbaka alltså, på olika sätt.
I grund och botten vill vi alltså egentligen samma sak, jag och Alf, även om jag inte är säker på att han inser det själv. Han avslutar ju trots allt sitt inlägg med att föreslå kompensatorisk pedagogik - en pedagogik som har sitt ursprung i genusvärlden. Jag är en förespråkare även om jag också kan tycka att pedagogiken har sina brister, såsom alla andra, och riskerar att missa de barn och ungdomar som står utanför de färdiga mallar och normer som den räknar med att alla redan fastnat i. I en perfekt värld skulle de individerna märkas och ges den hjälp och de stöd de behöver för att utvecklas så effektivt och positivt som möjligt. Jag ställer mig dock tveksam till hur det i dagens skola, där tiden för den enskilde individen helt enkelt inte finns, fungerar till hundra procent. I det stora hela tycker jag dock det är en god utgångspunkt.
Alfs inlägg förvirrar mig, jag förstår inte riktigt vad han vill och vad exakt han försöker säga. Vem vill han egentligen komma åt? Gemensamt verkar vi dock ha åsikten att något inte är som det borde och att vi måste kämpa för ändring för att alla barn ska få en chans i samhället. Och det är ju också en god utgångspunkt.
Kommentarer
Trackback
