Dan före dan före dopparedan. Inte den bästa dagen jag upplevt under 2012 direkt. Skrik, tårar, hysteriskt klängande, avundsjuka, vill-absolut-inte-sova... Ibland är det riktigt, riktigt jobbigt med tre små barn och idag var verkligen en sådan dag då jag nästan slet mitt hår. Men nu! Nu... åh, jag njuter. Tända ljus, mysig och varm soffa, god pastamiddag följt av lite lördagsgott. Och imorgon börjar min "semester" då vi åker till barnens mormor och morfar för att fira jul. Pappan i huset är dessutom hemma flera dagar i rad. Lycka!

 

Julafton närmar sig med stormsteg och jag längtar så i år! Förra året blev jag ju liksom snuvad på konfekten helt och hållet. För det första var jag så stor och trött under hela december månad med bara två månader kvar till tvillingarnas BF, jag orkade liksom inte hålla på och julpyssla och fixa så mycket. Sedan hann jag ju inte mer än att bara komma hem till mamma och pappa innan det var dags att ut och fara igen. Min pappa hämtade upp mig och Stora i stan efter jobbet och under den ca 40 minuter långa bilturen började jag få riktiga sammandragningar. När vi kom fram skulle vi äta middag, men sammandragningarna fortsatte och ökade både i antal och styrka. Efter ett samtal med förlossningen ville de absolut att jag skulle komma in med en gång. Vi väntade bara in stackars P som satt på bussen på väg ut till mamma och pappa, sedan bar det av in till stan igen. Efter undersökningar på sjukhuset fick jag den underbara (...) nyheten att jag hade börjat öppna mig och att jag fick bli kvar på förlossningen där de skulle försöka stoppa det hela. Och där blev jag sedan kvar hela julhelgen...

 

Så i år tänker jag njuta för fulla muggar av allt som hör julen till - och framför allt att jag får fira den med min mysiga familj istället för i ett mörkt och tyst rum på förlossningen. En av de saker jag ser allra mest fram emot är uppesittarkvällen den 23:e. Funderar på att bjuda resten av folket på en härlig uppesittarmacka jag hittade här. Pepparkaksbröd med stilton, päron och pepparkakskryddad honung liksom... Mmm! 

 

I år ska vi förresten fira två jular eftersom Stora är såpass stor nu och vi gärna vill att hon ska få uppleva sin pappas brittiska traditioner också. Så på juldagen står P för maten; brittiskt julbord. Det ser jag verkligen fram emot, han är ju liksom Sveriges Jamie Oliver min man. Hoppas på hans ovenroasted potatoes - de är bortom all värld och sans!

 

Jag är inte den bästa på att hälsa på hos läkaren trots att jag däremot verkar vara den bästa på att dra på mig all världens underliga symptom. I torsdags tog jag dock mitt förnuft till fånga och besökte vårdcentralen. Många prover togs och i skrivande stund väntar jag på att få resultaten på dessa, bland annat skulle de kolla sköldkörteln och njurarna. En rolig liten diagnos fick jag dock där och då - jag har något så tjusigt som köldallergi! 

 

När jag är ute i kallt eller vått väder får jag en sådan fruktansvärd klåda i händer och fötter. Handflatorna och fotsulorna blir illröda, fingrar och tår svullnar upp och på "kuddarna" får jag som gigantiska nässelutslag. Och fy ve vad det kliar! Men nu ska jag börja äta allergitabletter och bära tjocka, tjocka vantar och strumpor hela vintern så hoppas jag det håller sig hyfsat bra.

 

 

Hemma på våran gata i stan är det just nu sjukstuga 2.0. Både Lille & Bror är dunderförkylda med tjockt snor rinnandes ur näsorna samt rasslig och slemmig hosta. Känns så jobbigt, jag är inte alls van vid sjuka barn ju! Stackars Stora får ingen egentid med mig alls; alla har de förvandlats till gnälliga, klängiga, sömnvägrande snormonster och jag kan inget göra för att hjälpa alls. Mer än att agera klängvänlig mamma då såklart. Men vi försöker i alla fall ha det så mysigt som det nu går, med lite tända ljus, saffranskorpor (som i skrivande stund sjunger på sista versen) och Pippi Långstrump på dvd. Bror har somnat i sin säng, men Lille skrek sig blå när jag försökte gå ut (händer aldrig) och sitter nu på mattan i vardagsrummet, med ett krampaktigt tag om min stortå. "Pappa kom hem, för vi längtar efter dig..."

 

 

 

Stora fick vara med under uteleken på förskolan idag - det blev succé! Det var ingen ute när vi först kom dit så Stora fick en stund på sig att känna in omgivningarna på egen hand innan alla barnen dök upp. När de sedan kom utspringandes en efter en smälte hon snabbt in i gruppen och vi hade nog kunnat gå därifrån ganska omgående egentligen. Det är helt otroligt vad trygg hon är i sig själv, känns så himla bra att se! Härnäst ska vi på inskolningsmöte för att lägga upp hur den ska gå till och sedan börjar det bli dax att faktiskt skola in. Känns både bra och fruktansvärt jobbigt på samma gång. Vad ska jag göra utan min lilla Stora hela dagarna? För hennes del känns det nog enbart roligt dock och det är ju huvudsaken. Själv är jag bara väldigt glad och tacksam över att jag trots allt fått vara hemma, till största del, med henne så länge som i 3 år. Min fina Stora!

 

Platsen är vår! Eller, rättare sagt - Stora har fått dagisplats! Förskolechefen blev tydligen jätteglad och lät väldigt entusiastisk när P pratade med henne på telefon, sa att de såg fram emot att få ha Stora hos sig. Hon sa även att Lille och Bror står bra till i kö för platser till nästa höst så vi håller tummarna för att det fortsätter så. Som tur är har ju privata förskolor fortfarande syskonförtur till skillnad från kommunala och på Storas nyblivna förskola är det dessutom en stor prioritet att syskon verkligen får gå tillsammans så det känns bra. Om dryga två veckor ska vi dit för att låta Stora vara med på uteleken tillsammans med de andra barnen en eftermiddag. Därefter blir det ett möte om förväntningar och uppläggning av inskolningstiden och sedan drar karusellen igång... Känns så himla bra! När vi sade upp Storas förra dagisplats trodde jag aldrig att vi skulle få plats på ett nytt Waldorf, men tji fick jag!

I förra veckan fick jag mig en oväntad, och väldigt uppskattad, barnfri dag tillsammans med mina fina kusiner och min moster. Lunch i loungemiljö och en chans att kika i affärer utan gnällmonster och kisspauser varvades med skratt och skvaller. Härligt!

Jag hittade inte mycket till mig själv, trots att det var just mig jag skulle försöka fokusera på den dagen. Blev någon kudde från IKEA och en sjal från Lindex rea. Däremot köpte jag ett underbart, grönt skalset från Polarn o Pyrets Eco-kollektion till Stora från Freeport. Veckans erbjudande betydde skalbyxor för 199 kronor och jackorna var nedsatta med 50% så det blev ganska så snorbilligt om jag får säga det själv!

Ångrar lite att jag inte köpte skalbyxor till Lille & Bror också, men jag får helt enkelt vara snabb med att besöka vårrean nästa år istället.

Det är dags att söka förskoleplats åt Stora igen. Den förra (Waldorf) fick vi ju tyvärr säga upp i början på sommaren då den helt enkelt låg för långt bort för att jag ensam, med småpojkarna i släptåg, skulle kunna både lämna och hämta flera gånger i veckan.

I förra veckan var vi på besök på en annan Waldorfförskola där Stora i princip är garanterad plats med start nu i vinter - fantastiskt! Utegården är definitivt inte lika mysig som där jag gick när jag var liten, men helt okej med tanke på att förskolan ligger inklämd mellan en massa höga lägenhetshus och insidan är så mysig som den bara kan bli. Vi fick bara träffa två av pedagogerna, men båda två verkade trevliga, lugna och harmoniska. Vad väntar vi på?

Mjo... problemet är att den här förskolan fortfarande betyder RESA snarare än "promenera-bort-till-dagis". Först är det promenaden till spårvagnen, sedan resa med spårvagnen, byte till buss och så en liten promenad till förskolan. Med ett barn skulle detta kännas helt okej, men nu har vi dubbelvagnen som ska få plats på morgonfulla spårvagnar och bussar, en ståbräda som kanske inte funkar så bra att rulla i snö = påpälsad 3-åring som ska ta sig fram till fots... Ni förstår. Allt blir ett större projekt. Dessutom är detta ett föräldrakooperativ vilket betyder städdagar, trädgårdsdagar, hjälpa till vid behov osv. Kanske inte vad vi behöver egentligen, vi har ju ganska fullt upp redan.

Samtidigt kan jag/vi bara inte släppa tanken på Waldorf. Särskilt inte när man ser de kommunala förskolorna kring vårt hus. Kalla lokaler, asfalterade utegårdar, många barn, få pedagoger - för att inte tala om maten! Men det går ju inte att komma ifrån att de ligger ruskigt nära, tre utav dem. Det skulle göra livet så mycket enklare... Som jag har förstått det är det dock personalen på en kommunal förskola som bestämmer hur ens 15h/vecka ska disponeras? Det är ju helt klart ett stort minus - vi vill själva kunna bestämma vilka dagar Stora ska gå där! Det får vi ju göra på Waldorf.

Fy, jag känner mig så stressad över det här så det är inte klokt. Förhoppningsvis får vi komma på besök till ett eller två av de kommunala mot slutet av veckan så vi kan jämföra på riktigt. Hoppas på att det ska göra beslutet lättare, men det kanske blir tvärtom?