God sommar och hallå! 

 

Det var ett tag sedan jag hann med att logga in och skriva ner livet här, men idag fick jag mig ett infall. Ute är marken mörkgrå av allt regn och att himlen någonstans ovan molnen sägs vara blå känns mest som en avlägsen saga. Jag och mina yngsta myser med filtar och örtte i soffan och de har fått välja en film att se på. Visst är Lotta på Bråkmakargatan bra, men jag kan den utan och innan vid det här laget så jag tänkte istället passa på att skriva lite. 

 

 

 

Sommarlov. Även om vädret inte skvallrar om det så är det ändå så, vi har sommarlov. Antagligen det sista sommarlovet där jag inte är hemma till hundra procent med barnen och det känns riktigt, riktigt jobbigt. Ångesten inför hösten, längre  och fler förskoledagar samt mindre tid med mina barn trappas upp för varje sommarlovsdag som går och trots att jag försöker allt vad jag kan att bara njuta, så är det ibland svårt. Särskilt på en regnig dag som den här.

 

Som tur är har vi haft många soliga och fantastiskt roliga, mysiga och trevliga dagar såhär långt och än är ju inte sommaren slut! Vi har varit på studentfirande, sommarfest på förskolan, födelsedagskalas i massor, lekdejter med bästisar, vi har städat på förskolan och organiserat i våra egna köksskåp (vilket faktiskt är rätt kul, på sitt sätt), fått nya klänningar, ätit goa grejer och bara njutit av varandra. Och imorgon jobbar vår älskade pappa och sambo sin sista dag innan semestern! Vi ska besöka Köpenhamn, kanske Karlstad och en glassfabrik, Liseberg, biblioteket, vi ska fika och leka, ha picknick i gräset, bara kramas och bara vara. Och när hösten så kommer tror jag ändå vi ska klara av att omfamna den med ny energi och förhoppningsvis mindre ångest.

 

 

...som finns kan kanske vara små, knubbiga och mjuka barnfötter. De här låg och sov på min soffa tidigare idag och jag var bara tvungen att föreviga de runda små tårna och oförstörda trampdynorna. Ljuvligt!

 

Det känns som att jag bara snackar goja när jag säger (skriver) det här, men det är faktiskt helt sant; om bara några veckor fyller mina yngsta småskruttar 2 år. TVÅ ÅR. Jag förstår det bara inte, hur är det möjligt? De där små, silkesmjuka, bebisdoftande myspyresbarnen som lades på mitt bröst och med en gång började leta efter mat, det var ju inte alls längesedan. Fast tydligen 2 år längesedan. Bananas!

 

Eftersom det, som vanligt, vankas lite kalas och partaj i Lille och Brors ära och jag, som vanligt, får många frågor om vad de kan tänkas önska sig tänkte jag, som vanligt, slänga ihop en inspirationslista. På listan finns sådant som vi föräldrar tror att de skulle uppskatta i kombination med några grejer de behöver, men det är, som vanligt, inga måsten på något sätt. Det enda vi vänligen men bestämt undanbeder är plast.

 

För den som önskar veta lite mer om vad Lille och Bror har för intressen nu för tiden kan jag meddela följande: Lille (alltså C) är ett stort fan av Alfons Åberg, Vi på Saltkråkan, hundar, katter, alla slags fodorn, ballerinaskor, rosa saker och mjuka saker (luddiga/ulliga, velour, sammet etc). Bror (Mr M) tycker också mycket om djur och kanske allra särskilt kaniner, hundar och katter. Att klä ut sig är väldigt roligt, likaså musik, att spela instrument och att dansa. Vilda djungeldjur är roliga att se på, att läsa böcker är ett stort intresse och bilar och tåg är skoj, men allra största idolen och det allra mesta intresset är Pippi Långstrump.

 

 

 

 

 

 

Mina damer och herrar, vi har nu varit på vår första Mikaelifest! Eller, tekniskt sett har jag ju varit på ganska många innan när jag var liten, men det var övriga familjens första och dessutom min första som mamma till små Mikaelifestfirare.

Storbarnsgruppen framförde en dramatisering om ängeln Sankt Mikael, Riddar Göran, Prinsessan och Draken - där det goda segrar över det onda. Ena fröken agerade berättarröst och läste från en bok och den andra fick äran att spela lite enkla instrument i bakgrunden. Barnen var djupt engagerade och sa sina repliker med stor inlevelse. Efter den lilla teatern fick alla barn ta på sig sina lövkronor, som vi föräldrar knåpat ihop under föräldramötet kvällen innan, och så avslutades den lilla föreställningen med en vacker sång och ringdans. På en stol satt den äldsta flickan på förskolan, Prinsessan, och runt omkring henne satt de andra i gruppen, stenarna. En annan av flickorna gick sedan runt, runt under sångens gång och det barn hon stannat vid när sången nått till "du får följa med" fick hänga på i tåget.

 

"Kling, klang gloria, rosa, rosa, felia.

Första sten, andra sten, tredje sten - du får följa med!"

 

När ingen sten fanns kvar att hämta ändrades texten till:

 

Festligheterna avslutades med ett höstfint dukat långbord där vi alla samlades för prat, skratt och en massa äpplekaka. En riktigt fin dag som dessutom levererade ytterst vackert höstväder med sol och röda löv.

 

 

Både Lille och Bror klarade sin 18-månaders kontroll på BVC med bravur häromdagen. Lille tyckte det var ytterst obehagligt att vägas och mätas, medan Bror bara reagerade en gnutta på vågen. I övrigt gick allting galant! Vi fick fylla i ett papper om hur vår vardag och våra rutiner funkar, vad barnen kan, om vi tycker att de hör och förstår bra och så vidare. Jag var lite orolig att killarna inte skulle nå upp till "rätt" antal ord, men de kunde fler än de behövde så det var ju en positiv överraskning! Besöket avslutades med den berömda 18-månaders sprutan vilken givetvis inte var så populär, men de glömde snabbt bort sticket båda två när vår fina sköterska blåste såpbubblor och efteråt.

 

 

 

Välling är mysigt. Det är rogivande, tryggt och varmt både för små och stora. Men den industritillverkade sorten innehåller en förfärligt massa skräp - sådant man egentligen inte vill fylla sitt lilla barns kropp med. Saxat från Sempers hemsida är följande innehållsförteckning tillhörande "Mild Havrevälling":

 

Troligtvis tillsätts Maltodextrin för att den är extremt billig att framställa och ger barnet ett snabbt ”kolhydratsrus” och vilja ha mer, men som funktion i riktig mat eller dryck har den ingen vettig funktion. Maltodextrin påstås av flera kostrådgivare även vara beroendeframkallande och något som kan leda till sockerberoende i ung ålder. Vi hittar även bland ingredienserna palmolja som det behövs skövlas regnskogar för att producera, samt emulgeringsmedel (veg. mono- och diglycerider). Låter det som något man vill ge det käraste man har? Vi skriver inte det här för att skapa en obehagskänsla eller dåligt samvete, utan vi vill öppna debatten och ifrågasätta om vi verkligen behöver det här.”

 

Man, eller jag i alla fall, känner ju sig lite deprimerad efter att ha scannat innehållsförteckningar som ser ut som den ovan, men tur i oturen då att det är så busenkelt att göra sin egen välling i alla fall! Lille och Bror älskar sin bovetevälling och sover gott hela natten efter en flaska var innan läggdax. Prova vettja!

 

 

2 dl kallt vatten
1 nypa kanel
2 msk bovetemjöl
2 dl havremjölk
en klick kokos- eller rapsolja

 

"Vispa ned bovetemjöl och kanel i kallt vatten. Koka upp och vispa då och då under uppkoket, för det klumpar sig lätt annars. Späd med havremjölk och droppa i lite olja inför servering. Mums! Ren näring på flaska! Resterna spar du bara och värmer i kastrull inför nästa vällingmål. Vällingen klarar sig 3-4 dagar i kylen, så gör gärna storkok!"

 

Ur boken "Råsmart Familj".

 

Ännu en kollektion signerad Littlephant har nu släppts hos Lindex och återigen blev gnällspiken här besviken. För det första finns, som ni ser, världens finaste par hängslebyxor att köpa på babyavdelningen - men hallå, bara i svart/vitt! Varför? Färg vill jag ha, färg! - (det står visst att de är i brunt/vitt, det kan jag acceptera). Och det är just det som är problemet med resten av kollektionen också. Avsaknaden av färg. Det finns några godbitar, men inget som jag skulle springa ner dörrarna för och många av de färgglada plaggen verkar ha fått en smutsigare ton istället för de klara, glada färger som använts innan. Särskilt de mycket efterlängtade plaggen för större barn tycker jag är på gränsen till katastrof. Gnäll, gnäll, gnäll, dubbelgnäll! Oh well, några plagg kommer säkerligen att vandra vår väg så småningom ändå. De nedan är ju ganska mysiga och dessutom såg jag en supermjuk klänningsgrej i butik med Lillefanten på som jag inte kunde hitta på hemsidan. Det allra bästa med just Littlephant-kollektionerna är ju helt klart att allt är lika mjukt som en kattunge. Det gillas!

 

 

 

 

 

 

Äntligen tog vi oss i kragen och beställde hem varsin flaska från Lifefactory till Lille & Bror, de är så barnsligt fina, smarta och trevliga! När Stora var liten hade hon många nappflaskor i glas, men tyvärr gick de ju sönder lättare än lättast och i längden blev det både dyrt och opraktiskt. Nappflaskorna från Lifefactory har dock ett skyddande, giftfritt silikonhölje runt flaskan och dessutom är de gjorda av ett särskilt starkt slags glas, "borsilikat", så förhoppningsvis ska vi väl kunna hålla liv i dessa två ett tag. Hittills är jag så nöjd att jag funderar på att beställa en flaska för lite större barn till Stora och eventuellt en till mig själv också, frågan är bara vilka färger man ska välja? Fina som snus allihop!

 

Men hej du, lilla söta fågel blå! Du skulle passa utmärkt hos mina barn, de älskar att leka med sådana som dig. Ni också för all del, små harar och igelkottar, komsi kom! I takt med att alla leksaker i plast försvinner från barnens rum har denna sluga lilla mamma tänkt smyga in lite spännande nykomlingar istället. Stora har redan en del små trädjur, typ Ostheimer, men man blir lätt beroende... Med "man" finns det stor risk att jag mer syftar på mamman i det här fallet, snarare än barnen... Host... Host...

 

 

Jag har varit så duktig och rensat både bland kläder och skor det sista. Har så svårt att göra mig av med barnens saker så det är löjligt, men det funkar ju trots allt inte att spara precis allt. De här små, gulliga skorna från Kavat tillhör högen med saker som tyvärr måste lämna oss. Tänk att de suttit på Lille och Brors små, fina fötter. Mammahjärtat börjar ju nästan gråta bara jag tänker på det! Men tanken på att de förhoppningsvis får komma och glädja en annan liten krabats små tassar får mig att torka tårarna. Just när det kommer till barnkläder är ju recycling främst roligt trots allt!

 

 

 

 

 

 

 

För mig är det oerhört viktigt att både Stora, Lille och Bror får växa upp sedda, hörda, starka och älskade. Mitt mål är givetvis att de ska bli självständiga individer med god självkänsla. Många verkar tycka att en bra självkänsla hänger ihop med hur mycket beröm ett barn får eftersom berömmet i sin tur mäter hur mycket kärlek som ges. Jag vill skrika NEJ! Vänta! Stopp! Beröm är inte kärlek - kärlek är inte beröm. 

När jag skulle hämta Stora på förskolan en dag satt hon och flera andra barn och tecknade. De ville alla att jag skulle titta på just deras teckningar och i stunden, som faktiskt blev lite stressig då jag skulle bolla alla dessa barn och deras iver på en och samma gång, märkte jag hur svårt det var att faktiskt se dem och inte bara bedöma dem. Ett "nämen åh så fint du gjort" eller "vad duktigt du ritat" är så mycket enklare att haspla ur sig än att faktiskt se teckningen, se barnet och berömma ansträngningen. Jag försöker att aktivt tänka på det när jag är med mina egna barn såklart, men just i den här situationen när det dels handlade om barn som inte var mina och det dels var många av dem, så var min första tanke att gå tillbaka till det enkla. Det gjorde jag dock inte och på de flesta barnen upplevde jag att det märktes att de uppskattade "den där förstår jag verkligen att du lagt ner tid på" framför ett "åh så fin!". 

 

Jag skulle ljuga om jag sa att jag aldrig talar om för mina barn att de är duktiga och jag tror heller inte att beröm av den formen i en viss mängd är skadlig. Däremot tycker jag det är så viktigt att försöka tänka ett steg längre än "fint" och "duktigt", det är så avfärdande och ibland till och med direkt nedlåtande. Ett bra exempel på det tycker jag är att fundera på om du skulle bemöta en vuxen människa med samma kommentar i en liknande situation? Troligtvis inte eftersom det skulle låta som att du talade uppifrån och ner åt den personen. 

Det finns ju en fara med det hela också, i ett samhälle där det finns så väldigt mycket rätt och fel i barnauppfostran och många känner press på att vara den perfekta föräldern som är medveten om genus, mat, leksaker och olika metoder. Faran är att barnens självkänsla blir ett slags kvitto på min prestation som mamma/pappa och då är man ju genast tillbaka i den onda cirkeln igen.

För att försöka ge mina barn en god grund till en god självkänsla vet jag att jag måste jobba aktivt med mig själv och min egen självkänsla, som tyvärr bygger mycket på prestationer, och jag har märkt att detta går lite hand i hand. Genom att se mina barn tycker jag mig även kunna se mig själv bättre, jag byggs upp på nytt i takt med att mina barn byggs upp för första gången.

Jag vill att mina ungar ska känna sig stolta och nöjda när de gjort något bra, men inte att deras värde ligger i själva prestationen och framför allt inte att deras föräldrars kärlek ligger i prestationen. Och jag som mamma vill även kunna känna att mitt värde inte ligger i mina barns prestationer utan i deras kärlek till mig. Så fram för att se varandras ansträngningar och upplevelser, inte varandras prestationer - och fram för kärlek som kommer från kärlek, inte beröm.