En sommar en gång
God sommar och hallå!
Det var ett tag sedan jag hann med att logga in och skriva ner livet här, men idag fick jag mig ett infall. Ute är marken mörkgrå av allt regn och att himlen någonstans ovan molnen sägs vara blå känns mest som en avlägsen saga. Jag och mina yngsta myser med filtar och örtte i soffan och de har fått välja en film att se på. Visst är Lotta på Bråkmakargatan bra, men jag kan den utan och innan vid det här laget så jag tänkte istället passa på att skriva lite.
Sommarlov. Även om vädret inte skvallrar om det så är det ändå så, vi har sommarlov. Antagligen det sista sommarlovet där jag inte är hemma till hundra procent med barnen och det känns riktigt, riktigt jobbigt. Ångesten inför hösten, längre och fler förskoledagar samt mindre tid med mina barn trappas upp för varje sommarlovsdag som går och trots att jag försöker allt vad jag kan att bara njuta, så är det ibland svårt. Särskilt på en regnig dag som den här.
Som tur är har vi haft många soliga och fantastiskt roliga, mysiga och trevliga dagar såhär långt och än är ju inte sommaren slut! Vi har varit på studentfirande, sommarfest på förskolan, födelsedagskalas i massor, lekdejter med bästisar, vi har städat på förskolan och organiserat i våra egna köksskåp (vilket faktiskt är rätt kul, på sitt sätt), fått nya klänningar, ätit goa grejer och bara njutit av varandra. Och imorgon jobbar vår älskade pappa och sambo sin sista dag innan semestern! Vi ska besöka Köpenhamn, kanske Karlstad och en glassfabrik, Liseberg, biblioteket, vi ska fika och leka, ha picknick i gräset, bara kramas och bara vara. Och när hösten så kommer tror jag ändå vi ska klara av att omfamna den med ny energi och förhoppningsvis mindre ångest.
Det mysigaste...
...som finns kan kanske vara små, knubbiga och mjuka barnfötter. De här låg och sov på min soffa tidigare idag och jag var bara tvungen att föreviga de runda små tårna och oförstörda trampdynorna. Ljuvligt!
Bä bä vita lamm
Det har landat lite vårnytt från Småfolk hos Pleasmum och jag föll direkt för tröjan ovan när jag klickade mig in för att kika. Lille och Bror hade älskat den, de är besatta av "Bä bä vita lamm" just nu, vi sjunger den vid varje måltid tillsammans med "brrr boooom!" från Saltkråkan (ni vet när de lyfter bordet). Har blivit någon slags ritual här hemma och grundarna är alltså småbröderna i huset. Bä!
Lille & Brors Önskelista, 2-årsdagen.
Det känns som att jag bara snackar goja när jag säger (skriver) det här, men det är faktiskt helt sant; om bara några veckor fyller mina yngsta småskruttar 2 år. TVÅ ÅR. Jag förstår det bara inte, hur är det möjligt? De där små, silkesmjuka, bebisdoftande myspyresbarnen som lades på mitt bröst och med en gång började leta efter mat, det var ju inte alls längesedan. Fast tydligen 2 år längesedan. Bananas!
Eftersom det, som vanligt, vankas lite kalas och partaj i Lille och Brors ära och jag, som vanligt, får många frågor om vad de kan tänkas önska sig tänkte jag, som vanligt, slänga ihop en inspirationslista. På listan finns sådant som vi föräldrar tror att de skulle uppskatta i kombination med några grejer de behöver, men det är, som vanligt, inga måsten på något sätt. Det enda vi vänligen men bestämt undanbeder är plast.
För den som önskar veta lite mer om vad Lille och Bror har för intressen nu för tiden kan jag meddela följande: Lille (alltså C) är ett stort fan av Alfons Åberg, Vi på Saltkråkan, hundar, katter, alla slags fodorn, ballerinaskor, rosa saker och mjuka saker (luddiga/ulliga, velour, sammet etc). Bror (Mr M) tycker också mycket om djur och kanske allra särskilt kaniner, hundar och katter. Att klä ut sig är väldigt roligt, likaså musik, att spela instrument och att dansa. Vilda djungeldjur är roliga att se på, att läsa böcker är ett stort intresse och bilar och tåg är skoj, men allra största idolen och det allra mesta intresset är Pippi Långstrump.
På Inspirationslistan:
Böcker - Svenska eller engelska. Alfons Åberg/Alfie Atkins är en favorit (ej "Listigt Alfons Åberg" på svenska eller "Lycklige Alfons" på svenska) och de fina böckerna av Sibylle von Olfers (ej "The Snow Children") samt alla underbara sagor av Elsa Beskow (ej "Hattstugan"). Finns bland annat på Adlibris och Bokus.
Porslinsmuggar - Littlephant, Mumin (ej "Lilla My", "Mymlans Mamma", "Vinterskog", "På Äventyr", "Primadonnas Häst") eller Pippi (ej "Pippi Långstrump", "Pippi Långstrump går ombord".) Littlephant finns tillexempel på Littlephant, Naturhistoriska museet i Göteborg, Designtorget och NK. Mumin och Pippi finns bland annat på Freeport i Kungsbacka och Åhléns samt på nätet hos Muminmuggar, Designonline och Royaldesign.
Kläder - Velourkläder från Polarn o Pyret, enfärgade baskläder i gult, grönt eller andra härliga nyanser från Villervalla etc. Storlek 86, 92 eller 98.
Kritor - Bivaxkritor från Stockmar önskas desperat! Just nu delar alla tre på ett set vilket leder till stora konflikter vid vårt konstnärsbord om morgonen. Finns bland annat på Kokobello och Waldorfbutiken.
Regnbåge - Regnbåge i trä från Grimms i mellanstorleken eller bidrag till största storleken. Finns bland annat hos Kokobello och Waldorfbutiken.
Bidrag till dockor - De är på tok för dyra för att önska sig "hela", men bidrag till varsin egen Waldorfdocka tages tacksamt emot. Både Lille och Bror tycker om att köra vagn, bädda i sängen och byta blöja på sina gosedjur och varsin alldeles egen docka hade nog inte suttit det minsta fel.
På fötterna i vinter
Vinterskorna för i år är inköpta och står nu bara och väntar på lägre grader. Nej, vänta, det var ljug - Stora har använt sina Gulliver två gånger redan och Lille och Bror hade sina Vikingar i vagnen på vägen hem från förskolan idag. Ska bli spännande att jämföra och recensera alla skodon vid vinterns slut!
Lille och Bror har fått varsitt par Viking Buck GTX. Lille i svart/turkos och Bror i navy/orange.
Stora kommer att använda ett par Älg från Kavat och en modell jag inte vet namnet på från Gulliver. Båda är fyndade Second Hand - Gulliverskorna för bara 30 kronor! Sådant gillar vi.Första Mikaelifesten.
Mina damer och herrar, vi har nu varit på vår första Mikaelifest! Eller, tekniskt sett har jag ju varit på ganska många innan när jag var liten, men det var övriga familjens första och dessutom min första som mamma till små Mikaelifestfirare.
Storbarnsgruppen framförde en dramatisering om ängeln Sankt Mikael, Riddar Göran, Prinsessan och Draken - där det goda segrar över det onda. Ena fröken agerade berättarröst och läste från en bok och den andra fick äran att spela lite enkla instrument i bakgrunden. Barnen var djupt engagerade och sa sina repliker med stor inlevelse. Efter den lilla teatern fick alla barn ta på sig sina lövkronor, som vi föräldrar knåpat ihop under föräldramötet kvällen innan, och så avslutades den lilla föreställningen med en vacker sång och ringdans. På en stol satt den äldsta flickan på förskolan, Prinsessan, och runt omkring henne satt de andra i gruppen, stenarna. En annan av flickorna gick sedan runt, runt under sångens gång och det barn hon stannat vid när sången nått till "du får följa med" fick hänga på i tåget.
Storbarnsgruppen framförde en dramatisering om ängeln Sankt Mikael, Riddar Göran, Prinsessan och Draken - där det goda segrar över det onda. Ena fröken agerade berättarröst och läste från en bok och den andra fick äran att spela lite enkla instrument i bakgrunden. Barnen var djupt engagerade och sa sina repliker med stor inlevelse. Efter den lilla teatern fick alla barn ta på sig sina lövkronor, som vi föräldrar knåpat ihop under föräldramötet kvällen innan, och så avslutades den lilla föreställningen med en vacker sång och ringdans. På en stol satt den äldsta flickan på förskolan, Prinsessan, och runt omkring henne satt de andra i gruppen, stenarna. En annan av flickorna gick sedan runt, runt under sångens gång och det barn hon stannat vid när sången nått till "du får följa med" fick hänga på i tåget.
"Kling, klang gloria, rosa, rosa, felia.
Vem sitter där i templet? En underbar prinsessa!
Kan du henne se? Nej, nej, nej, templet är för högt, vi måste bryta sten.
Första sten, andra sten, tredje sten - du får följa med!"
När ingen sten fanns kvar att hämta ändrades texten till:
"Kling, klang, gloria, rosa, rosa, felia.
Vem sitter där i templet? En underbar prinsessa!
Kan du henne se? Ja, ja, ja, där sitter du, den allra vackraste!"
Festligheterna avslutades med ett höstfint dukat långbord där vi alla samlades för prat, skratt och en massa äpplekaka. En riktigt fin dag som dessutom levererade ytterst vackert höstväder med sol och röda löv.
BVC, 18 månader.
Både Lille och Bror klarade sin 18-månaders kontroll på BVC med bravur häromdagen. Lille tyckte det var ytterst obehagligt att vägas och mätas, medan Bror bara reagerade en gnutta på vågen. I övrigt gick allting galant! Vi fick fylla i ett papper om hur vår vardag och våra rutiner funkar, vad barnen kan, om vi tycker att de hör och förstår bra och så vidare. Jag var lite orolig att killarna inte skulle nå upp till "rätt" antal ord, men de kunde fler än de behövde så det var ju en positiv överraskning! Besöket avslutades med den berömda 18-månaders sprutan vilken givetvis inte var så populär, men de glömde snabbt bort sticket båda två när vår fina sköterska blåste såpbubblor och efteråt.
Lille vägde 11,075 gram och mätte in på 79 stolta centimeter. Huvudomfånget låg på 47,7 cm.
Bror å andra sidan hade dragit ifrån lite med sina 11,240 gram, men var fortfarande snäppet kortare än brorsan; 78,2 cm. Brors huvudomfång mätte 47,6 cm.
Recept: Välling.
Välling är mysigt. Det är rogivande, tryggt och varmt både för små och stora. Men den industritillverkade sorten innehåller en förfärligt massa skräp - sådant man egentligen inte vill fylla sitt lilla barns kropp med. Saxat från Sempers hemsida är följande innehållsförteckning tillhörande "Mild Havrevälling":
"Avsaltat vasslepulver, skummjölkspulver, veg. olja (palm, raps, solros), siktat havremjöl, havremjöl, maltodextrin, vetestärkelse, mineralämnen (kalcium, järn, zink, jod), emulgeringsmedel (veg. mono- och diglycerider), vitaminer (A, D, E, C, tiamin, niacin, B6, folsyra, B12, pantotensyra)."
Matfusket sammanfattar det hela ganska bra tycker jag:
”Sempers välling innehåller bland annat fyllnadsmedlet maltodextrin som är en extremt snabb kolhydrat extraherad ur majs eller vetestärkelse (vilket kan skapa en tidig glutenintollerans). Det framställs genom en kemisk process där man genom hydrolys framställer ett aningen sött och smaklöst vitt pulver. När pulvret är färdigt i sin rena form tillsätts det i processad mat som bland annat chips, läsk, godis och välling(!).
”Sempers välling innehåller bland annat fyllnadsmedlet maltodextrin som är en extremt snabb kolhydrat extraherad ur majs eller vetestärkelse (vilket kan skapa en tidig glutenintollerans). Det framställs genom en kemisk process där man genom hydrolys framställer ett aningen sött och smaklöst vitt pulver. När pulvret är färdigt i sin rena form tillsätts det i processad mat som bland annat chips, läsk, godis och välling(!).
Troligtvis tillsätts Maltodextrin för att den är extremt billig att framställa och ger barnet ett snabbt ”kolhydratsrus” och vilja ha mer, men som funktion i riktig mat eller dryck har den ingen vettig funktion. Maltodextrin påstås av flera kostrådgivare även vara beroendeframkallande och något som kan leda till sockerberoende i ung ålder. Vi hittar även bland ingredienserna palmolja som det behövs skövlas regnskogar för att producera, samt emulgeringsmedel (veg. mono- och diglycerider). Låter det som något man vill ge det käraste man har? Vi skriver inte det här för att skapa en obehagskänsla eller dåligt samvete, utan vi vill öppna debatten och ifrågasätta om vi verkligen behöver det här.”
Man, eller jag i alla fall, känner ju sig lite deprimerad efter att ha scannat innehållsförteckningar som ser ut som den ovan, men tur i oturen då att det är så busenkelt att göra sin egen välling i alla fall! Lille och Bror älskar sin bovetevälling och sover gott hela natten efter en flaska var innan läggdax. Prova vettja!
Bovetevälling, 2 flaskor
2 dl kallt vatten
1 nypa kanel
2 msk bovetemjöl
2 dl havremjölk
en klick kokos- eller rapsolja
"Vispa ned bovetemjöl och kanel i kallt vatten. Koka upp och vispa då och då under uppkoket, för det klumpar sig lätt annars. Späd med havremjölk och droppa i lite olja inför servering. Mums! Ren näring på flaska! Resterna spar du bara och värmer i kastrull inför nästa vällingmål. Vällingen klarar sig 3-4 dagar i kylen, så gör gärna storkok!"
Ur boken "Råsmart Familj".
Toffelbarn.
Barnen började sin inskolning i måndags, men fortfarande har vi inte hunnit med alla inköp som hör dit. Häromdagen fick vi dock äntligen beställt tofflor, hurray! Stora valde de gröna med äpplen till sig själv, Pappan valde de med brandbilen och jag valde kanintofflorna, så får Lille och Bror bråka om vilka de vill ha när de kommer fram. Slippers, check!
Littlephant igen.
Ännu en kollektion signerad Littlephant har nu släppts hos Lindex och återigen blev gnällspiken här besviken. För det första finns, som ni ser, världens finaste par hängslebyxor att köpa på babyavdelningen - men hallå, bara i svart/vitt! Varför? Färg vill jag ha, färg! - (det står visst att de är i brunt/vitt, det kan jag acceptera). Och det är just det som är problemet med resten av kollektionen också. Avsaknaden av färg. Det finns några godbitar, men inget som jag skulle springa ner dörrarna för och många av de färgglada plaggen verkar ha fått en smutsigare ton istället för de klara, glada färger som använts innan. Särskilt de mycket efterlängtade plaggen för större barn tycker jag är på gränsen till katastrof. Gnäll, gnäll, gnäll, dubbelgnäll! Oh well, några plagg kommer säkerligen att vandra vår väg så småningom ändå. De nedan är ju ganska mysiga och dessutom såg jag en supermjuk klänningsgrej i butik med Lillefanten på som jag inte kunde hitta på hemsidan. Det allra bästa med just Littlephant-kollektionerna är ju helt klart att allt är lika mjukt som en kattunge. Det gillas!
Långhelg i Vimmerby.
Vi har nyss kommit hem från en mycket trevlig och solig långhelg i Vimmerby tillsammans med Storas gudmor och barnens mormor. Naturligtvis besökte vi Astrid Lindgrens Värld, vilket ju var det allra viktigaste to-do:et med visiten, och Stora hade så roligt! Hon hälsades välkommen av Kling, Klang och Fru Pruselius vid entrén; de frågade en massa personligt om henne och småbröderna och hon njöt i fulla drag av att få berätta om sig själv för sina stora idoler. De fantastiska skådespelarna lade även hennes namn på minnet och varje gång vi träffade på dem i parken under dagen ropade de "nämen, hej Stora!", "ser du Klang, Stora är också här och inspekterar Pippis trädgård" osv. Snacka om att hon växte! Både Stora och jag fick även sjunga i mikrofonen under eftermiddagens allsång och när Stora trallat några rader på "Lille Katt" ropade Kling i mikrofonen; "Bra Stora!" - hon höll på att flyga iväg av stolthet!
Vi hann även med ett besök till Bullerbyn, där filmerna spelades in. Stora lekte att hon hette Lisa och bodde i Mellangården. Lille och Bror fick heta Lasse och Bosse såklart. Vi gungade, hoppade och busade på höskullen och beundrade de vackra omgivningarna, men eftersom det ju fortfarande är lågsäsong blev det inte mycket mer än så just där.
Vid Fröken Gudmors stuga grillade och badade vi varje dag och barnen trivdes som fiskar! Lille vågade sig till och med ner till vattnet för flera dopp, men Bror höll sig helst till sanden. Man vet ju aldrig vad det där vattnet kan ta sig till liksom...
Hej finflaskor!
Äntligen tog vi oss i kragen och beställde hem varsin flaska från Lifefactory till Lille & Bror, de är så barnsligt fina, smarta och trevliga! När Stora var liten hade hon många nappflaskor i glas, men tyvärr gick de ju sönder lättare än lättast och i längden blev det både dyrt och opraktiskt. Nappflaskorna från Lifefactory har dock ett skyddande, giftfritt silikonhölje runt flaskan och dessutom är de gjorda av ett särskilt starkt slags glas, "borsilikat", så förhoppningsvis ska vi väl kunna hålla liv i dessa två ett tag. Hittills är jag så nöjd att jag funderar på att beställa en flaska för lite större barn till Stora och eventuellt en till mig själv också, frågan är bara vilka färger man ska välja? Fina som snus allihop!
Lilla fågel blå.
Men hej du, lilla söta fågel blå! Du skulle passa utmärkt hos mina barn, de älskar att leka med sådana som dig. Ni också för all del, små harar och igelkottar, komsi kom! I takt med att alla leksaker i plast försvinner från barnens rum har denna sluga lilla mamma tänkt smyga in lite spännande nykomlingar istället. Stora har redan en del små trädjur, typ Ostheimer, men man blir lätt beroende... Med "man" finns det stor risk att jag mer syftar på mamman i det här fallet, snarare än barnen... Host... Host...
Lille & Bror, the risk takers.
Tog med mig mina små kottar ut till lekplatsen efter middagen idag, tänkte att lite frisk luft och lek precis innan läggdags kunde vara en vinnare. Hjälp, säger jag bara! Jag är alltid helt slut efter att ha varit ensam på lekplatsen med alla tre, men i vanliga fall brukar Lille & Bror i alla fall hålla sig till sandlådan. Inte idag dock. Nu sprang de hit och dit, kors och tvärs och helst åt olika håll. Snacka om riskprioritering - ska jag rädda ungen som springer ut mot gatan och bilarna eller den lille knatten som rusar mot betongtrappan ner till källaren först? Det bästa som finns just nu är dessutom när mamma säger "nej", då spricker både Lille & Bror upp i världens leenden och tycker att livet är riktigt gött! Håhåjaja. Jag lär i alla fall ha gått ner alla extrakilon till hösten...
Pussgrodor & Glada svampar.
(Bild lånad från Me&I)
En förmiddag full av bullar, kaffe, trevliga vänner och två klädstänger fullpackade med fina kläder - det låter väl inte helt fel? Det var det inte heller kan jag lova. Mitt första Me&I party som värdinna gick av stapeln tidigare idag och det var så vädligt trevligt, det gör jag gärna om i höst! Eftersom Lille & Bror egentligen inte är i så stort behov av kläder just nu fokuserade jag mest på Stora idag, hon fick två nya klänningar/tunikor som kommer passa perfekt både i sommar, höst och vinter. Beställde även en t-shirt som alla tre får dela på. Ja, och så lyckades Stora såklart charma till sig en tredje klänning av sin snälla mormor. Hon vet hur man gör, det barnet! Ska bli spännande att få prova allt på barnen i rätt storlekar när det dimper ner i brevlådan om några dagar.
Frukost med Littlephant.
Morgonen skulle egentligen bjudit på VIP-mingel och frukost hos Lindex då den nya kollektionen av Littlephant kläder släpptes idag, men jag mådde inget vidare och mitt mingelsällskap blev inringd för jobb. Dessutom har ju kollektionen redan funnits i butik i flera veckor och de saker jag gillar har jag redan lagt vantarna på av rädsla att rätt storlek ska ta slut. Men, min fina sambo/fästman/skotteman tog sig en sväng förbi Lindex på väg till jobbet i mitt ställe och shoppade en body och ett par byxor till våra små. En finfin tygkasse och nyaste numret av Mama fick han med som en liten present. Helt okej!
Hej då smått!
Jag har varit så duktig och rensat både bland kläder och skor det sista. Har så svårt att göra mig av med barnens saker så det är löjligt, men det funkar ju trots allt inte att spara precis allt. De här små, gulliga skorna från Kavat tillhör högen med saker som tyvärr måste lämna oss. Tänk att de suttit på Lille och Brors små, fina fötter. Mammahjärtat börjar ju nästan gråta bara jag tänker på det! Men tanken på att de förhoppningsvis får komma och glädja en annan liten krabats små tassar får mig att torka tårarna. Just när det kommer till barnkläder är ju recycling främst roligt trots allt!
Barnmarknadsfynd.
Jag älskar ju som bekant både att fynda och att fynda saker second hand - bra för plånbok, miljö och hälsa! I lördags var jag och min kära mor på en barnmarknad och rotade runt bland hundratals baby- och barngrejer; kläder, skor, tillbehör, leksaker, böcker... Mamma hittade nog faktiskt ännu mer saker än mig, bland annat en dockvagn som barnen ska få ha vid kolonistugan. Själv var jag så duktig att jag blev förvånad över min starka don't-buy-it-karaktär. Hittade hur mycket fint som helst, men sorterade duktigt bort sådant som var för stort. Har ju precis gått igenom alla garderober och rensat och jag vet med mig att det kommer bli några inköp till barnen i april, så jag fick lägga band på mig själv. Kom i alla fall hem med ett gäng väl valda och superfina grejer och en nöjd känsla i kroppen.
Kavata skor till Kavata gossar.
Mina yngsta barn har knubbat till sig ordentligt om fossingarna och likt sin syster har de väldigt höga vrister. Detta gör att vi nu fått överge killarnas fina Kotteskor, de är lite för meckiga att få på dessa fluffiga tassar numera. Ja, och så var det nu också dags för en större storlek.
Från början hade jag siktet inställt på ett par Myra eller Humla, hade varit skönt att slippa knytet, men efter att ha provat runt insåg vi nog alla att Kavats klassiska "No 1" var den som satt allra bäst och var lättast att få på. "Synd bara att de inte finns i brunt" tänkte jag för mig själv så sent som i förrgår kväll. Jomen förstår ni, vad tror ni jag fann när jag kikade in i webshoppen igår då? Bruna nummer ettor, Kavat måste ha buggat vårt hem!
Från början hade jag siktet inställt på ett par Myra eller Humla, hade varit skönt att slippa knytet, men efter att ha provat runt insåg vi nog alla att Kavats klassiska "No 1" var den som satt allra bäst och var lättast att få på. "Synd bara att de inte finns i brunt" tänkte jag för mig själv så sent som i förrgår kväll. Jomen förstår ni, vad tror ni jag fann när jag kikade in i webshoppen igår då? Bruna nummer ettor, Kavat måste ha buggat vårt hem!
Nu är två par 21:or på väg hem till oss. Det kommer vara ett par stiliga gossebarn som stapplar runt här i vår let me tell you!
Vad duktig du är! Eller?
För mig är det oerhört viktigt att både Stora, Lille och Bror får växa upp sedda, hörda, starka och älskade. Mitt mål är givetvis att de ska bli självständiga individer med god självkänsla. Många verkar tycka att en bra självkänsla hänger ihop med hur mycket beröm ett barn får eftersom berömmet i sin tur mäter hur mycket kärlek som ges. Jag vill skrika NEJ! Vänta! Stopp! Beröm är inte kärlek - kärlek är inte beröm.
När jag skulle hämta Stora på förskolan en dag satt hon och flera andra barn och tecknade. De ville alla att jag skulle titta på just deras teckningar och i stunden, som faktiskt blev lite stressig då jag skulle bolla alla dessa barn och deras iver på en och samma gång, märkte jag hur svårt det var att faktiskt se dem och inte bara bedöma dem. Ett "nämen åh så fint du gjort" eller "vad duktigt du ritat" är så mycket enklare att haspla ur sig än att faktiskt se teckningen, se barnet och berömma ansträngningen. Jag försöker att aktivt tänka på det när jag är med mina egna barn såklart, men just i den här situationen när det dels handlade om barn som inte var mina och det dels var många av dem, så var min första tanke att gå tillbaka till det enkla. Det gjorde jag dock inte och på de flesta barnen upplevde jag att det märktes att de uppskattade "den där förstår jag verkligen att du lagt ner tid på" framför ett "åh så fin!".
När jag skulle hämta Stora på förskolan en dag satt hon och flera andra barn och tecknade. De ville alla att jag skulle titta på just deras teckningar och i stunden, som faktiskt blev lite stressig då jag skulle bolla alla dessa barn och deras iver på en och samma gång, märkte jag hur svårt det var att faktiskt se dem och inte bara bedöma dem. Ett "nämen åh så fint du gjort" eller "vad duktigt du ritat" är så mycket enklare att haspla ur sig än att faktiskt se teckningen, se barnet och berömma ansträngningen. Jag försöker att aktivt tänka på det när jag är med mina egna barn såklart, men just i den här situationen när det dels handlade om barn som inte var mina och det dels var många av dem, så var min första tanke att gå tillbaka till det enkla. Det gjorde jag dock inte och på de flesta barnen upplevde jag att det märktes att de uppskattade "den där förstår jag verkligen att du lagt ner tid på" framför ett "åh så fin!".
Jag skulle ljuga om jag sa att jag aldrig talar om för mina barn att de är duktiga och jag tror heller inte att beröm av den formen i en viss mängd är skadlig. Däremot tycker jag det är så viktigt att försöka tänka ett steg längre än "fint" och "duktigt", det är så avfärdande och ibland till och med direkt nedlåtande. Ett bra exempel på det tycker jag är att fundera på om du skulle bemöta en vuxen människa med samma kommentar i en liknande situation? Troligtvis inte eftersom det skulle låta som att du talade uppifrån och ner åt den personen.
Det finns ju en fara med det hela också, i ett samhälle där det finns så väldigt mycket rätt och fel i barnauppfostran och många känner press på att vara den perfekta föräldern som är medveten om genus, mat, leksaker och olika metoder. Faran är att barnens självkänsla blir ett slags kvitto på min prestation som mamma/pappa och då är man ju genast tillbaka i den onda cirkeln igen.
För att försöka ge mina barn en god grund till en god självkänsla vet jag att jag måste jobba aktivt med mig själv och min egen självkänsla, som tyvärr bygger mycket på prestationer, och jag har märkt att detta går lite hand i hand. Genom att se mina barn tycker jag mig även kunna se mig själv bättre, jag byggs upp på nytt i takt med att mina barn byggs upp för första gången.
Jag vill att mina ungar ska känna sig stolta och nöjda när de gjort något bra, men inte att deras värde ligger i själva prestationen och framför allt inte att deras föräldrars kärlek ligger i prestationen. Och jag som mamma vill även kunna känna att mitt värde inte ligger i mina barns prestationer utan i deras kärlek till mig. Så fram för att se varandras ansträngningar och upplevelser, inte varandras prestationer - och fram för kärlek som kommer från kärlek, inte beröm.
Jag vill att mina ungar ska känna sig stolta och nöjda när de gjort något bra, men inte att deras värde ligger i själva prestationen och framför allt inte att deras föräldrars kärlek ligger i prestationen. Och jag som mamma vill även kunna känna att mitt värde inte ligger i mina barns prestationer utan i deras kärlek till mig. Så fram för att se varandras ansträngningar och upplevelser, inte varandras prestationer - och fram för kärlek som kommer från kärlek, inte beröm.
