Det blir inget köp för min del, men titta kostar ju ingenting mer än månadskostnaden för bredbandet. Älskar Blingos enfärgade tights, de har oftast de där alldeles perfekta nyanserna och är supermjuka med bra passform. Fastnade även för de harlequinmönstrade plaggen ovan, himla söta. Särskilt byxorna. 

 

Jag har aldrig varit mamman som stått med tårar i ögonen och en tjock klump i halsen när jag lämnat Stora någonstans. Hon har alltid varit så otroligt trygg och harmonisk i sig själv så det här med förskola eller barnvakter har aldrig varit något problem. Tills nu. Jag trodde mitt hjärta skulle brista i tusen bitar tidigt den här morgonen.

Stora satt i soffan, helt förkrossad, med armarna kring min hals. Fingrarna sammanflätade hårt, hårt som om hon aldrig ville släppa. "Snälla mamma jag vill inte gå till skolan, det är inte bra! Jag får inte vara med, jag vill vara med dig och småsyskonen..." Fick verkligen anstränga mig för att inte börja störtgråta, fy vad ont i hjärtat det gjorde!

Jag är ju inte med på dagarna längre, men de senaste dagarna när jag kommit för att hämta har de varit ute och lekt så då har jag passat på att stå och smygtitta lite. Stora går ju mest för sig själv, det är sant. Hon har en speciell leksak som hon tycker mycket om på förskolan och den traskar hon runt med, hon hamnar ju som i en egen värld då. Men igår lekte hon lite med en av flickorna från småbarnsavdelningen, de red på en trähäst tillsammans. Och hon närmade sig gruppen med de större barnen och berättade att hon skulle "åka hem till min mormor och morfar när det snöar ute". De var snälla, pratade med henne, men bjöd inte in henne till lek. Och Stora är ju faktiskt inte så van vid mycket barn på en och samma gång, hon förstår kanske inte riktigt än att man faktiskt kan bjuda in sig själv. Det är ju inte ens något som är särskilt lätt för många av oss vuxna att göra!

P nämnde att Stora varit lite ledsen igår också, hon ville hellre vara hemma med mig än att gå till förskolan. Men när jag hämtar henne på eftermiddagarna är hon världens solstråle och pedagogerna berättar att hon "är så positiv och glad hela dagarna, deltar i allt och är inte blyg". Förhoppningsvis är det bara lite separationsångest som smyger sig fram på morgonen - och det kanske är på tiden? Hon har ju faktiskt aldrig riktigt gått igenom några sådana faser under sina levnadsår än...

Nu ska vi ta helg med pepparkaksbak med moster som kommer för att sova hos oss, loppis och julgröt med tanterna imorgon och adventsmys på söndag. Så hoppas jag på att alla nya intryck börjat lägga sig tills det är dags för en ny förskolevecka och att dessa tårsessioner om morgnarna ebbar ut.

 

Ja men se nu är det kört för min del, jag kommer ju inte kunna få en blund i ögonen förrän godbitarna ovan ligger säkrade i en påse i min hand! Jag älskar ju Camilla Lundstens illustrationer och Lillefant är en stor favorit här hemma så den nya kollektionen hon gjort i sammarbete med Lindex är ett absolut måste! Det är lite tråkigt att kollektionen endast är för baby och slutar vid storlek 86, det blir väldigt på gränsen till Stora. Men klänningar kan ju användas som tunikor väldigt länge och dessutom är ändå tanken att alla plaggen ska kunna delas med Lille & Bror - de drar ofta samma storlek nu för tiden alla tre. Lillefant, kom och bo hos oss!

 

Update: Koftan, haklapparna och byxorna hade visst redan kommit till en av våra butiker här i stan så de har numera flyttat till Storas garderob. Åh så fint det är tillsammans! Nu måste jag bara lägga vantarna på resten också...

 

 

Jag är inte den bästa på att hälsa på hos läkaren trots att jag däremot verkar vara den bästa på att dra på mig all världens underliga symptom. I torsdags tog jag dock mitt förnuft till fånga och besökte vårdcentralen. Många prover togs och i skrivande stund väntar jag på att få resultaten på dessa, bland annat skulle de kolla sköldkörteln och njurarna. En rolig liten diagnos fick jag dock där och då - jag har något så tjusigt som köldallergi! 

 

När jag är ute i kallt eller vått väder får jag en sådan fruktansvärd klåda i händer och fötter. Handflatorna och fotsulorna blir illröda, fingrar och tår svullnar upp och på "kuddarna" får jag som gigantiska nässelutslag. Och fy ve vad det kliar! Men nu ska jag börja äta allergitabletter och bära tjocka, tjocka vantar och strumpor hela vintern så hoppas jag det håller sig hyfsat bra.

Det blev sig bara att jag fick följa med till förskolan en enda gång den här veckan, nämligen under andra dagen. När jag och Stora kom dit bakades det bröd på småbarnsavdelningen och de tre barn (inklusive Stora) som var där fick stå på stolar kring köksön och hjälpa till att röra med en träslev i degen.

Till en början var Stora ganska blyg och faktiskt nästan lite klängig. Jag fick sitta i en soffa och observera en stund, men hon drog sig gärna undan från baket då för att få sitta och gosa med mig så efter en liten stund fick jag gå och sätta mig på kontoret och läsa. Vid 10.30 var det dags för utelek och därefter slutade Stora för dagen. Allt hade gått toppen och Stora hade sjungit högt, skrattat och verkligen njutit utav samlingen; hon hade lekt både för sig själv och med de andra barnen och uteleken gick jättefint den också.

Övriga två dagar följde P med, men han lämnade henne i princip bara på morgonen och fick sedan order om att hålla sig inom promenadavstånd till förskolan. Men de hade aldrig behövt ringa efter honom och Stora hade trivts som fisken i vattnet. Det enda molnet på himlen var väl den vegetariska lasagnen som serverades under hennes första lunch där... "Den hade alldeles för mycket grönt på sig mamma, jag älskar inte när det är grönt." Igår hade hon dock ätit med god aptit.

Nu blir det två dagar till då hon går hem efter lunch och därefter får hon stanna tills efter vilan. Men man kan väl i princip säga att hon är färdiginskolad nu eftersom vi inte kommer stanna kvar efter att hon lämnats där längre. Förskole-Stora. Det ni!

Häromdagen var jag och min mormors väninna på Rudolf Steiner skolans årliga basar och trots att vi kom dit ganska sent så fyndade jag faktiskt en hel del fina grejer. Blev nöjd med alla mina fynd, men det allra bästa var nog ändå ett par Converse till Stora. Rosa - precis som de allra första skorna hon fick som bebis (ett par Converse i storlek 1). Jag är ju inget större fan av just rosa egentligen, men Stora älskar det och när jag dessutom bara behövde slänga fram en 50-lapp för att få kalla dem mina så kunde jag ju inte motstå!

 

Storas min när hon fick se skorna var obetalbar. "ROSA Convööörsh till mig mamma? Såna som du och pappa har? Åh vad underbart!"

 

I morse hjälpte jag min lilla Stora att göra sig i ordning för att åka till första inskolningsdagen på sin nya förskola. Hon var full av förväntan och såg fram emot att få leka med alla barnen. Cirkusklänningen (som verkar vara favoriten för tillfället) skulle absolut bäras och de nya pippirandiga mockasinerna packas ner att ta med. Pappan i huset fick äran att vara med under första dagen och han rapporterade efteråt att det hade gått fantastiskt bra, men det hade vi nog tagit förgivet att det skulle också.

Stora själv berättade för mig om sin dag över en lasagnelunch vid matbordet och beskrev det som "roligt med många snälla barn och en kul fröken, fast två barn slog* mig men då sa fröken att "man får inte slå på Stora!". Fast jag blev inte ledsen alls, jag vände mig bara om och lekte igen. Sedan lekte jag med dockskåpet och med en Mollybok. Mollyboken var bäst, men fröken tog den från mig när jag skulle gå hem, då fick jag inte ha den mer. Imorgon vill jag leka med den röda skottkärran!".

 

Imorgon är den min tur att följa med och det ser jag fram emot, ska bli spännande att få tjuvkika lite!

 

* Med "slog" tror jag hon menade att de lite hårdhänt "kände" på henne, sådär som små barn gör med lite rivliknande handrörelser. Det var de yngsta barnen det handlade om nämligen och så hon visade på sig själv när jag frågade. 

 

 

 

Hemma på våran gata i stan är det just nu sjukstuga 2.0. Både Lille & Bror är dunderförkylda med tjockt snor rinnandes ur näsorna samt rasslig och slemmig hosta. Känns så jobbigt, jag är inte alls van vid sjuka barn ju! Stackars Stora får ingen egentid med mig alls; alla har de förvandlats till gnälliga, klängiga, sömnvägrande snormonster och jag kan inget göra för att hjälpa alls. Mer än att agera klängvänlig mamma då såklart. Men vi försöker i alla fall ha det så mysigt som det nu går, med lite tända ljus, saffranskorpor (som i skrivande stund sjunger på sista versen) och Pippi Långstrump på dvd. Bror har somnat i sin säng, men Lille skrek sig blå när jag försökte gå ut (händer aldrig) och sitter nu på mattan i vardagsrummet, med ett krampaktigt tag om min stortå. "Pappa kom hem, för vi längtar efter dig..."

 

 

 

 

De är ju så roliga att sy, så det kommer nog bli ett litet gäng så fort jag får mer tid att sy. Praktiska att ha i hand- eller skötväskan när man är ute på vift och lätta att byta ut, matcha och miss-matcha med. Lite fodralglamour i vardagen helt enkelt!

 

Mönster: Stoff & Stil med vissa egna ändringar.

Material: Tyg från Tilda (Folklore Bird Red), Snedslå från Stoff & Stil.

 

Sydde en klänning till Stora idag, i tyg hon själv valt ut när vi hade mamma-dotter-dag på stan för ett tag sedan. Eftersom jag har ont om tid om dagarna valde jag att använda mig utav färdigt mönster från Stoff & Stil. Tog den minsta storleken ( 3 år, 104 cm), men den blev nog väldigt stor för min lilla. Annars var mönstret trevligt och enkelt att arbeta med; jag lade till ett sprund i ryggen och skippade dragkedjan och putsade lite på vissa detaljer. Snedslån sydde jag i endast ett moment, vilket jag tycker blir allra finast eftersom det ger en lite mer hemmasydd känsla. På det stora hela är jag nöjd, men det finns vissa detaljer jag ska försöka förbättra till nästa gång såsom avslut av snedslå och rundningen på sprunden.

 

 

 

 

Naturligtvis blev både jag och barnen dunderförkylda över natten till igår och vår tappra pappa fick ensam gå till inskolningsmötet som var bokat på förskolan på eftermiddagen. Det hade dock gått fint ändå (såklart) och det bestämdes att Stora ska skolas in under en vecka om drygt 14 dagar. Därefter kommer hon att gå till förskolan ca 6 timmar, 2-3 dagar i veckan. Känns bra för oss alla tror jag - jag och de små får fortfarande rå om vår bästa Stora under en dag eller två och så får P fortfarande sina lediga dagar tillsammans med henne - samtidigt som hon får det hon vill; att leka, busa och umgås med rackarungar i sin egen ålder. Win win!

 

Stora fick vara med under uteleken på förskolan idag - det blev succé! Det var ingen ute när vi först kom dit så Stora fick en stund på sig att känna in omgivningarna på egen hand innan alla barnen dök upp. När de sedan kom utspringandes en efter en smälte hon snabbt in i gruppen och vi hade nog kunnat gå därifrån ganska omgående egentligen. Det är helt otroligt vad trygg hon är i sig själv, känns så himla bra att se! Härnäst ska vi på inskolningsmöte för att lägga upp hur den ska gå till och sedan börjar det bli dax att faktiskt skola in. Känns både bra och fruktansvärt jobbigt på samma gång. Vad ska jag göra utan min lilla Stora hela dagarna? För hennes del känns det nog enbart roligt dock och det är ju huvudsaken. Själv är jag bara väldigt glad och tacksam över att jag trots allt fått vara hemma, till största del, med henne så länge som i 3 år. Min fina Stora!