Fortsätter att rensa i barnens garderober, de har alla växt så väldigt mycket det sista och särskilt Stora har fått säga adjö till många fina plagg. Den här lilla tunikan tillexempel, i älskade tyget med fiskande björnar. Önskar att jag kunde få tag på mer. Om någon ruvar på en halvmeter eller så som de kan tänka sig skiljas från så vet ni vem ni ska höra av er till! 

 

 

 

 

 

 

Tänkte slänga in ett ekotips lite såhär på kvällskvisten. Diskmedlet från Ecover, vårt med doft av granatäpple, är inte bara snällt mot miljö och hälsa, det är riktigt bra också! Skummar mycket och länge och avlägsnar fett och smuts väldigt effektivt, bara någon droppe behövs per disk. Produkten är inte testad på djur och har minimal påverkan på vattenlivet väl ute i avloppet vilket känns bra för mig som är djurvän. Flaskan är biologiskt nedbrytbar och diskmedlet är helt fritt från petrokemiska beståndsdelar = inga kemikalier lämnas kvar på disken = inga kemikalier hamnar i min kropp när jag äter från, exempelvis, min diskade tallrik. Dessutom kostar det inte skjortan, vilket ju alltid är väldigt trevligt. Nästa gång det är dags att köpa nytt diskmedel är jag sugen på att testa Ecovers kamomilldoft, känns härligt somrigt!

 

 

Jag har varit så duktig och rensat både bland kläder och skor det sista. Har så svårt att göra mig av med barnens saker så det är löjligt, men det funkar ju trots allt inte att spara precis allt. De här små, gulliga skorna från Kavat tillhör högen med saker som tyvärr måste lämna oss. Tänk att de suttit på Lille och Brors små, fina fötter. Mammahjärtat börjar ju nästan gråta bara jag tänker på det! Men tanken på att de förhoppningsvis får komma och glädja en annan liten krabats små tassar får mig att torka tårarna. Just när det kommer till barnkläder är ju recycling främst roligt trots allt!

 

 

Woodstock Long Dress. Färger: Silky White.

 

Windy Lace Dress. Färger: White, Pearl, Lite Pink, Lite Almost Black.

Anglaise Patch Dress. Färger: White & Lite Almost Black.

 

 

 

Jag vet inte hur många månader som gått nu, men jag är fortfarande lika förälskad i Apple Papple & Pirum Parum som när jag först såg dem. Har en vision om hur de hänger ovanför vårt matbord i köket och vakar över oss när vi äter vår frukost. En dag ska de få flytta hem till mig, därmed basta. Frågan är bara när. Och pärmarna från Ferm Living, behöver jag ens säga något?  Hur mycket kan man unna sig i 25-års present egentligen?

 

Något som både verkar vara inspirerande och provocerande för människor omkring oss är min och sambons önskan att, i så stor utsträckning som möjligt, bara köpa leksaker i naturmaterial till barnen. Redan innan Stora föddes så försökte vi prata om det här med nära och kära och då klev nog ändå de flesta ombord på vår båt, men i takt med att barnen blir större verkar det också bli svårare och svårare att hålla plasten borta från dem.

 

Det finns flera orsaker till vår anti-plast filosofi; leksaker i naturmaterial håller tillexempel i oändlighet och åldras med värdighet. De är, i vårt tycke, finare än leksaker i plast och dessutom lämnar ofta leksaker i trä och tyg mer spelrum för fantasin. De är lite mindre bestämda och färdiga så att säga, vilket främjar kreativiteten och skapandet hos barnet på ett helt annat sätt. Det har alltså en hel del med både kreativ utveckling och ren och skär estetik att göra.

Men den främsta orsaken är ändå alla kemikalier och hälsoskadliga ämnen som, trots Sveriges/EU's "stränga" lagar, fortfarande gömmer sig i allt från gosedjur till lego. 2007 förbjöds de farligaste ftalarena i de leksaker vi kan köpa i landet, men det finns fortfarande så mycket skit - rent ut sagt - som våra barn stoppar i munnen och kommer i kontakt med varje dag. Inte bara bland deras leksaker utan i våra möbler, i rengöringsmedel, tvättmedel (för att inte tala om sköljmedel) och så vidare. Helt gift- och kemikaliefri är nog svårt att bli i det samhälle vi lever i, men nog kan man åstadkomma ganska mycket kemikaliebantning med ganska få medel - ett utav dem är att utesluta leksaker i plast och gosedjur i annat än ekologiska naturmaterial.

Lille och Bror har än så länge bara leksaker i naturliga material, men Stora börjar mer och mer dras in i "the world of plastic", som jag kallar det. Den nya fascinationen är Littlest Petshop, vilka hon lyckats charma till sig av väl menande släktingar. Men även vi själva har fallit för frestelsen att stryka henne medhårs och framkalla det där lyckliga lilla leendet som uppenbarar sig när hon får något hon verkligen, verkligen önskat sig. Hon har med andra ord en hel del leksaker som med största sannolikhet inte är så nyttiga, både som hon fått av andra och av oss själva. Varför, är väl den stora frågan, när vi nu tycker som vi tycker. Vår klena ursäkt är att det helt enkelt är svårt att säga nej när alla andra säger ja. Det är svårt att stå stark i sina åsikter när alla ifrågasätter. Men i vårt lilla hus har vi nu fått nog - plast- och kemikaliebantningen är igång och den är hård! Det kommer att ta tid, men i framtiden hoppas jag att vår lilla räd kommer att ha avlägsnat det mesta onaturliga i vårt hem; i alla rum, inte bara barnens.  

 

Något som glädjer mig mycket är att det från ett litet politiskt hörn nu även börjar tryckas på när det kommer till miljön där våra barn vistas i barnomsorgen. Emma Vildstrand (MP) och två partikollegor har väckt motioner om handlingsplaner för att Kungsbackas förskolor om 10 år ska vara giftfria (Läs artikeln om motionen här). Jag hoppas på att fler tar efter och att så många barn som möjligt får chansen att vistas i rena miljöer i framtiden. Om det är något jag är tacksam för så är det att Storas förskola är helt ekologisk både när det kommer till leksaker, mat och de rengöringsmedel som används. Det känns tryggt för mig att veta att hon är som i en liten renhetsbubbla där. Tyvärr ligger nog inte tillräckligt stort fokus på just detta ämne för att det ska hända något världsomvälvande ännu, men man måste ju börja någonstans och förhoppningsvis blir Kungsbackas framtida småttingar bevis på detta.