Vi besökte två av tre närliggande, kommunala förskolor idag. Oj. Det var en upplevelse vill jag lova! På det första stället var det ingen som hade någon som helst tid med oss, vi blev slussade från en avdelning till en annan och ingen verkade ens veta något om att vi skulle kika förbi. Är det något jag inte klarar av är det när saker och ting är oorganiserade - vi gick snabbt därifrån. Tyvärr utan att ha fått se lokalerna ordentligt, men varken jag eller P fick något vidare bra intryck av det lilla som vi faktiskt hann vila ögonen på; smutsigt, stökigt, slitet...

På förskola nummer två hade man glömt av oss, men tog sig glatt ann uppgiften att visa oss runt ändå. Personalen verkade trevlig, men jag ogillade tonen de använde mot en del av barnen. Lokalerna var kala och kalla, omysiga och slitna. Närapå 25 barn (..."men det kan komma att bli fler snart") på 3 pedagoger, hemska plastleksaker, kaotisk lek i gruppen... Nej, det kändes verkligen inget vidare.

Som det ser ut just nu lär vi på måndag morgon ringa upp Waldorfförskolan igen och säga att Stora börjar i november. Ja, det ligger längre bort; ja, det är ett föräldrakooperativ; och ja, allt det blir krångligare. Igen. Men vi kan bara inte med rent samvete sätta våra ungar i förskolor som ser ut som de vi besökte idag. Då är det värt det extra krånglet. Flera gånger om...

Att inte behöva oroa sig över hur pedagogerna tilltalar mina barn, att de får halvdan mat och är höga på socker när de kommer hem, att pedagogerna inte har mer än 2 minuter per dag att lägga på varje barn osv. På "Waldorfet" är det harmoniskt, lungt, få barn och många pedagoger, pedagogiska och fina leksaker - och framförallt BRA mat. Tänk vilken lyx med ekologisk och biodynamiskt odlad mat varje dag!

Nej som sagt, det får nog vara värt det extra besväret. Förskolebesöken idag gjorde att alla mina fördomar mot den kommunala förskoleverksamheten tyvärr besannades. Det var till och med lite värre...